Glasängeln

No body said it was easy, but no one ever said it would be this hard.

Det är konstigt att kroppen beter sig som den gör. Jag känner ingenting, ingen hunger, ingen riktig glädje, ingen riktig sorg, jag bara finns. Det är det som är så jobbigt om det ändå högg i hjärtat så skulle det vara på riktigt. Men det gör det inte, jag har bara ont i kroppen när jag vaknar av alla krampfyllda nätter.
Jag hoppas allt det här bryter ut så jag slipper lägga det i min överfulla ryggsäck.

Men för er som undrar. I´m fine. So far.

</3