Glasängeln

Ja mina kära läsare. I natt 03.00 beger vi oss väster ut, närmare bestämt mot Landvetter!
Min uppdatering här på bloggen kommer nog knappt existera så jag ber er härmed att lämna en kommentar med er mail adress eller maila mig på : [email protected]   OM ni vill läsa min resedagbok som jag kommer hålla uppdaterad med bilder och inlägg om min nya vardag! :)


SO LONG!

Idag fick jag en dröm uppfylld. I en för tidig 20 års present fick jag ett besök till ett medium, av mina föräldrar. Denna dag, inföll idag och det var med nervösa steg jag knackade på dörren till den helt vanliga lägenheten. Det var en helt vanlig kvinna som öppnade dörren och välkomnade mig, man kan ju lätt ha förutfattade meningar om denna "typ" av människor.

Hon bad mig sitta ner i köket och sa direkt:
-Du är en person som är säker i dig själv, men ändå så är du så fruktansvärt velig. Du kan inte bestämma dig för någonting. (Mina kompisar känner nog igen det där!) Du måste börja resonera såsom att OM det inte är 100% rätt så ska du inga jeans ha, de rätta jeansen kommer då ligga framför dig en dag och då är det 100% rätt.
-Du ska även  snart göra en lång resa och på den här resan kommer du göra många saker som du sedan kommer ha nytta av och detta är verkligen något du behöver för din inre utveckling.

Hon frågade mig sedan vart jag skulle åka och vad jag skulle göra. Usa som Au pair, varpå hon säger:
- Mamman i familjen är väldigt stressad, hon springer fram och tillbaka och bara stressar runt, hennes man focuserar på jobbet och är sällan närvarande och hon är rätt bestämd. Det du ska göra är att stänga din dörr och inte ta in hennes stress, låt henne hålla på, men hon är så otroligt tacksam för att du ska komma! Det är en jätte bra familj och hemmet känns väldigt varmt och hemtrevligt. Dessutom finns det mycket pengar där.
-Hur länge ska du stanna?  (1 år eller mer)
-1 ÅR! Inte längre. Det finns ett halv år någonstans, vad betyder det?
Jag svarar att det möjligtvis kommer bli ett halvår av ledighet och rehabilitering av foten efter USA, innan jag söker till universitet till vårterminen.
-Ja, det är din chans och ta igen dig, samla kraft och tankar och bestämma vad du vill göra.

Sedan frågar jag om jag kommer träffa min pojkvän/ex igen, varpå hon svarar:
-Jag ser att du avslutat en lång relation och det var bra för er båda. Du ska iväg på ditt och han ska i sin tur iväg på sitt, så det kunde inte ha blivit bättre. Ni är ledsna men medvetna om att det är det bästa och båda bör avstå från en längre relation under en längre tid. Ingen omöjlighet att ni kommer att mötas igen. Det enda jag ser som kan gå snett är att du vill ha saker och ting planerat medans han tar saker som det kommer och inte vill ha några direkta planer.

Sedan frågar jag vad jag skulle passa att utbilda mig som.
- Du ska jobba med människor. Du är redan en rådgivare, psykolog som folk går till för att lösa sina problem. Du måste lära dig att säga Nej. Du kan inte bara ta in massor utan att få något tillbaka.
Jag säger att jag funderat på psykolog eller socionom.
-NEJ! Inte psykolog, det är allt för mkt journaler runtomkring som tar upp så mycket, du ska bli terapeut eller rådgivare, hålla föreläsningar. Du måste öva på att prata inför mkt folk, för du har ett otroligt engagemang och kan få med dig människor. Du skulle även satsa på att göra sånt som mig, du har gåvan.

Jag frågar då om jag har någon med mig, eftersom jag känner mig iaktagen och aldrig ensam.
-Du har fullt med energier omkring dig! Du är inte ensam och du kommunicerar redan med dem genom tankar. Om du bara öppnar dig så kommer du förstå. Du förstår redan att de finns omkring dig men du är fortfarande lite rädd. Men, de vill dig inget illa. De vill bara vara med dig, för de vet att du förstår det.

Jag frågar henne om det är någon hemma i huset som vill mig något eftersom jag känner av dess närvaro.
- Det är en man, han går i gummistövlar som är så hemskt ledsen över att han var tvungen att lämna iväg sitt barn. Han sfru dog och hans ena dotter kom hem. Lever hon? Han försöker i allafall nå dig för att han vill att du säger hans dotter att han är ledsen över att han var tvungen o lämna iväg henne. han mår verkligen jätte dåligt den här mannen.

I somras fick jag reda på att mannen som köpte huset efter att det byggdes hade ett sjukt barn som de var tvungna att lämna iväg till ett ställe där alla folk med denna sjukdom hamnade för att dö. Hans ena dotter gav sig av till Norrland för att jobba och sedan dog modern. Mannen blev jätte deprimerad och dränkte sig själv. Det är alltså denna man som nu försöker få kontakt med mig!!! Det är därför jag hör duschen ibland, för att de visar sin närvaro genom vatten och elektricitet.
Så hon bad mig öppna mig och gav mig tips på hur jag kunde gå till väga, för att jag kan redan kommunicera, omedvetet.

Sedan frågade jag om hon fick någon kontakt med pappas bror som dog innan jag föddes:
-Jajjamen! Han blir jätte glad över att du frågar om honom! Men jag får så ont i kroppen, jag känner mig trasad på något vis, jag har jätte ont i bröstet. Hur dog han?
Han blev överkörd av tåget.
-Oj, det är därför jag känner mig så trasad. Men han säger att allt gick så snabbt. Det var som en karusell, upp och runt i luften, sen kände han att det blev så konstigt och sen försvann han till andra sidan. "Sen plockade de ihop mig" säger han. Han är väldigt rolig, skämtar, men ser ändå lite dyster ut.
Sen berättade hon massor med saker som jag helst inte vill dra upp här, men det var mäktigt. Helt otroligt säger jag bara.

Hon skulle hjälpa gubben som förövrigt heter Herman över till andra sidan och det är precis som de säger i det okända. Jag fick tryck över bröstet och svårt o andas, sen gick det över. Det var en upplevelse utöver det vanliga.

Idag började vi tidigt. Jag fick gå upp 7.30 för att infinna mig vid kiropraktorn som hittade 1000 fel. Jag som trodde att det var det vanliga att bäcknet låst sig och hoppat upp, men det var det minsann inte alls! En kota långt upp i ryggen hade låst sig på vänster sida, fyra kotor ner mot svanskotan var inte helt hundra och sen var det massa ledband som inte blivit uttöjda som krånglade. Ja, en hel vetenskap och nu känner jag mig lite stel och öm. Konstigt vad fel det känns o gå med två ben som är lika långa, oftast vaggar jag fram likt en anka.

Jag hade äntligen möte med min bankman idag. Han var super bra! Vi investerade lite, eller nej, MYCKET pengar i Sekura fonder, fixade fullmakt så mina föräldrar kan ha tillgång till alla konton plus att vi hade lite snack om studielån. Kändes riktigt bra att få prata med någon som är riktigt kunnig och fick lite perspektiv på vad studielån innebär! S K I T enligt han eftersom det är så fruktansvärt dåliga avtal, det är så många som tar banklån direkt efter de är klara med studierna för att betala av studielånet för att det är bra mycket enklare och bättre avtal o betala av ett vanligt banklån. Man kände sig faktiskt rätt vuxen när man satt där. :P

Och, idag fick jag för första gången på över en vecka höra Toms röst i mitt öra igen. Det var smärtsamt samtidigt som jag inte ville att samtalet skulle ta slut. HUr kan något som ska vara rätt kännas och bli så fel?


Always on my mind, always in my heart.

För första gången sen Vi tog det här beslutet så gör det ont i hjärtat. Det gör så ont så det känns som att någon sticker tusentals knivar i det, som att någon häller kokande vatten över det, som att någon misshandlat det med ett järnrör, det gör precis så ont som det gör när man mister det bästa man har.

Idag gick jag officiellt in i den stora svarta, stenhårda väggen som bara gör allting meningslöst.

Ingen lämnas kvar
Vi hämtar dig bakom fiendens linjer
Ingen lämnas kvar
Vi skyddar dig med all kraft vi har
Mot svinen
Och ja, vi regisserar slutets tystnad, tagning

Man vet man blivit gammal när ens ungdom
Börjat glittra som Allens Manhattan
Dagen före dagen

Som det strålar från ditt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta

Har du kartan kvar?
Eller en aning om vart vi är på väg?
Så led oss
Ingen lämnas kvar
Vi saboterar allt vi inte kan ta med oss
Och när du öppnar fönstret blåser en vårvind
Förändring

Och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns

När det strålar från mitt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta

Som det strålar från mitt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta

Idag har jag haft fullt upp som vanligt. Den som hinner mest, vinner mest? Don't think so.
Har spenderat tid hemma hos mormor och morfar, varit ute på promenader, raggat på Torsby med brorsan (tragiskt, I KNOW!), fikat med älskade Elin, sett på när mini kusinerna spelat fotboll, tagit en promenad med mor o Seja och nu ska jag se på tv, dricka te och kanske äta lite glass. No time to think and that's what I want!

Elin och Sandra dyker upp på tefika kl. 12 i morgon. SUPERNICE! Tänkte ta en promenad med Seja innan, en lååååååång en. På fredag bär det av mot Karlstad igen för UTGÅNG! Löningshelg o allt så det kommer bli nice med folk. :-) Plus att man kommer vara med de bästa, så en underbar kväll hoppas jag!

Vi säger så. Och fortfarande... Saknar min andra hälft så jag går sönder ibland. :'(

Då har man bott hemma drygt en dag, jag fattar det inte. Det känns bara som att han är bortrest och inte går att nå på mobilen. Hur kunde det bli så jävligt? Allting är ett jävla kaos här hemma, jag bor hos mormor och morfar nu med alla mina grejer eftersom vi bor i pyssling huset så jag blir tvingad att sova på hallen och där orkade jag verkligen inte ha alla grejer tuggbara för Seja. Så jag bor i ett eget rum i två resväskor och tre kartonger, 6 km hemifrån.

Jag saknar Tom jätte mycket, jag hatar att det står att mina relationsstatus är "singel" på facebook, jag hatar att ingenting går att ändras på och jag hatar att vara tvungen att gå igenom allting för att se vad som behövs tas med.



...och jag hatar att lillebror kom hem precis och kommer slå mig gul o blå för att jag sitter vid hans dator.
SLÅ MIG, då kanske jag känner någonting iallafall...

No body said it was easy, but no one ever said it would be this hard.

Det är konstigt att kroppen beter sig som den gör. Jag känner ingenting, ingen hunger, ingen riktig glädje, ingen riktig sorg, jag bara finns. Det är det som är så jobbigt om det ändå högg i hjärtat så skulle det vara på riktigt. Men det gör det inte, jag har bara ont i kroppen när jag vaknar av alla krampfyllda nätter.
Jag hoppas allt det här bryter ut så jag slipper lägga det i min överfulla ryggsäck.

Men för er som undrar. I´m fine. So far.

</3

I fredags drog Elin och jag till Nyköping-Nävekvarn för att hälsa på Sandra!
Resan gick riktigt bra och mitt minne för vägar visade sig vara felfritt. Vi anlände på kvällskvisten och såg på Hem till Midgård! Elins debut, jag tror hon diggade det, eller har jag fel? ;)

Lördagen bestod av slapp framför tv-spel, en tur i området och sedan ladda för fest! Jag kan nog tala för alla när jag säger att vi hade det super kul! Vi var även till O´laerys i Nyköping, det var riktigt kul men musiken kunde ju ha gått o lagt sig, remix versioner av allt!! Jag slocknade vid tre, halv fyra tiden.

Söndagen var solig och vi begav oss ner mot havet och gick ut till skäret. Satt på klipporna och solade oss och pratade, då insåg jag hur otroligt jobbigt det kommer att vara utan dom ett helt år.... ;(
Middag inne i Nyköping, New Moon och hem till midgård på kvällen.

Måndagen blev tidig eftersom vi skulle in till Sthlm för mitt Ambassad möte som CC bokade. Resan ut dit gick otroligt bra! Det var svår framkomlighet på ett ställe så vi valde att promenera dit och sedan hoppa på bussen 20 min bort. Vårt lokalsinne låg verkligen på top! Ambassaden gick bra, dock sugig väntetid i 2 timmar när man väl blev insläppt genom scannerrummet. Intervjun tog knappt 2 minuter och tjejen meddelade att I´m free to go as soon as I have my documents! HURRA!

Nu är det bara att ladda inför allt. Jag längtar redan tillbaka till Östkusten och funderar på att dra dit en gång till innan jag åker. Alla jobbiga känslor försvann och jag slapp tänka på allting runt omkring. För hemma är det jobbigt. Att se den man älskar så otroligt ledsen, är riktigt hjärtskärande jobbigt.

Tack för en underbar helg. <3

Igår gjorde jag klart alla visumpapper kollade så att allt stämde (som jag gjort 3000ggr redan) och helt plötsligt står det att mitt avresedatum är den 10 maj på ett av papprena, det som kommer från USA. PANIK! Jag bytte avresedatum för bara någon vecka sedan och då visste inte kontoret i USA det. Gissa om mitt hjärta dunkade i hjärtattack tempo? Jag sov oroligt hela natten och ringde kontoret när det öppnade.

Ida lugnade mitt hjärta och sa att det var inga problem. Fyfan vad skönt att höra. Jag fattar inte hur jag inte kunde se det! Men det blir väl så när man "tror" att allt är rätt. Synd att min hjärna inte fick med sig att mitt avresedatum inte var ändrat när kontoret skickade papprena över till Sverige.  Men nu är vi fit for fight igen. :)

Laddar inför helgen otroligt mycket, ska bli ASKUL! :D

Nu är jag hemma i byn igen. Gick upp tidigt och packade klart det sista, varför ska jag överpacka allt? Har med mig hur mycket som helst, fast i och för sig så var det ju lite som ska med hem för förvaring.
I morgon smäller det, då drar Elin och jag på roadtrip! Ska bli kul o ha sällskap, sist var det lite långtråkigt när jag körde hela biten själv utan någon att prata med PLUS att batteriet var tomt så kunde inte ringa någon. :(

Jag sitter hos mormor och morfar nu, har precis varit in till fotografen för att ta mina bilder, ska hämta ut dem senare i eftermiddag. Ska också in till banken och boka tid till min personliga bankman för lite översikt och vad som lämpar sig bäst att göra med min(a) sparkonton. Ja, det blir nog bra.
Om några mintuer ska jag fika med kusilini Michaela, ska bli SUUUUPER nice. :)

Jag fick deklarations papper i förrgår, jag har aldrig (stor betoning på ordet ALDRIG) deklarerat i hela mitt liv. Läge för lite pappahjälp tror jag. Så det blir väl ett minus poäng i vuxenlistan där...
O i samband med deklarationen så kom jag på 1 miljon mer grjer som jag måste fixa under veckan, såsom arbetsgivarintyg och mycket mer. Jag flyttar nog ut nästa vecka också, vilket gör allting dubbelt så jobbigt.

Min andra hälft kommer försvinna och lämna ett stort hål. Ett hål som aldrig kommer att kunna fyllas med alla de äventyr som snart kommer att upptäckas, äventyren kommer bara att plåstra såren, aldrig läka det helt.
Men som vi sagt, är det vi så kommer det bli vi. Jag älskar dig. <3

Nu är allt betalat för Au pair året, niiiiiiiice! Hamnade på strax 9000 kr med ALLT, som visum, polisutdrag, hälsoundersökning och lite annat. Känns riktigt gött att allt är klart med det och nu är det som sagt var bara Ambassad mötet som väntas. :)

Idag hade jag en underbar förmiddag med mina underbara vänner från jobbet! Vi tog en fika och snacka massa skit och hade det riktigt härligt. Riktigt hårt att man lär känna folk så bra och så ska man åka iväg mitt i allt...
Klippningen gick bra, dock inte så kort som jag ville, när man sagt "du får gärna klippa det kortare" för 5:e gången så ger man upp... Men det blev bra, absolut. Träffade Elin också så vi planla vår resa österut och vi blev riktigt taggade! Ska bli SÅ KUUUUUL! :D

Nu ska jag packa i hop lite grejer och laga lite mat. Sen ska det packas i resväskan. Ja, det var väl allt för idag.

Fy vad gytt det var med mat alltså! Magen verkligen skrek efter föda så nu orkade jag komma på lite mer grejer jag ska göra till veckan, som att prata med min personliga bankman och kolla över mina konton och ge mamma och pappa tillgång till dom ifall det skulle bli/hända något.

Har även börjat packa ner mina grejer här nu, det är riktigt jobbigt. Det skär i hjärtat för varenda sak som läggs ner i kartongen. F A N
Nu ska jag ta en kopp te och gråta lite till.




No body said it was easy, but no one ever said it would be this hard....