Glasängeln

Nu är jag hemma i Torsby. Det är lerigt, grått och det regnar ena studen, andra skiner solen och sen regnar det spik igen. Kan man bli mer deprimerad? Tror inte det.
Idag har Michaela hjälp mig med mina visumspapper, eftersom hon bott i både USA och Australien så kan hon ju det engelska språket galant och var till god hjälp. :) Taaack! Ikväll blir det utgång här, Elin har ju blivit 20!! Ska bli riktigt kul att dra klackarna i taket. ^^

I går åkte vi då hem från Norge, det var det jobbigaste jag gjort på länge. Jag var tvungen att säga hejdå till allihop och det var så mycket jobbigare än vad jag tänkt mig. Jag behövde bara se på dom så brast det och gjorde ont överallt. De är verkligen min andra familj och jag känner så stor samhörighet med dom så det inte är klokt, därför var det extra jobbigt.

Bilresan hem var ju heller inte så bra, jag bara grät, Tom var ledsen och allting kändes skit. SKIT. Jag ville inte åka i det ögonblicket. Bara vara kvar och plugga, göra något annat, göra något annat än att lämna allt. Men idag känns det bättre, det är en bra dag.

Undrar bara hur många skitdagar det blir innan jag åker. Har en känsla av att det kommer bli oftare och många fler.
Men jag får tänka på allt som komma skall!

Always on my mind, always in my heart.