Glasängeln

Som ni säkert vet så var jag hemma i byn igår och sov där. Och vet ni? Värre natt har jag nog aldrig haft hemma.
För det första orkade jag inte somna och när en nattfjäril surrade runt huvudet på mig och vägrade komma i närheten så jag kunde sluta hans liv med cosmopolitan tidningen så jag la mig i pappas säng.

Och det är nu det börjar. Som vanligt så försöker jag sova men lyssnar efter ljud, sen tror jag att jag somnade men hamnade i en dröm som handlade om den situationen jag var i. Låg i pappas säng och att det börjar springas runt i mitt rum, mamma försöker tala vett med de som springer (andlig som hon är) och jag är jagad och försöker hysteriskt skrika på mamma men allt fastnar i halsen, ni vet vad jag menar? sen helt plötsligt vaknade jag av att jag gallskrek. Jag väckte alltså mig själv med mitt panikskrik. Och så höll det på natten ut, vaknade ett flertal gånger av att skriket väckte mig. Så just nu är jag bara skit trött...

Brorsan klagade för att jag hade skrikit i natt för han hade också vaknat varje gång. Vet inte varför, men det är verkligen något hemma som får mig att må psykiskt dåligt. Kommer så väl ihåg veckorna när vi sov i stugan, för det var bara lugna avslappnade nätter. Inte de där hemska som jag brukar ha hemma. Glädjer mig inte tills jag ska sova hemma igen.