En gång när jag spelade paintball
Jag tror bestämt inte att jag berättade hur det gick när språkvetarna drog till Ivarsbjörke och spelade Paintball en solig tisdagseftermiddag i studentveckan? Nej, tror inte det. Så därför tänkte jag berätta om den dagen.
Vi drog från Torsby och hittade tillslut dit. Det var varmt ute, men efter ryktet om att gärna ha något mer än underkläder under militärdräkterna så hade istort sett alla mjukisbyxor och en tjock tröja under militärdressen. Så ni kan ju gissa om ett gäng språkvetare var svettiga när instruktören gick igenom spelreglerna och visat oss banan som innehöll väldigt mycket plank och skjul att gömma sig bakom.
Vi var indelade i två lag, gult mot blått. När instruktören startade igång matchen så fullkomligt svettade jag ur mig varenda liten droppe vätska jag någonsin haft i min kropp. Men inte för att det var varmt, utan jag var LIVRÄDD och säker på att min sista stund var kommen. Jag hann gömma mig bakom ett plank 2 m därifrån och lyckades bli träffad, det gjorde inte så ont som tur var. Jag höjde armarna och geväret i luften som instruktören sagt vi skulle göra om vi blev träffade, samt skrek jag "TRÄFFAD" så att ingen skulle skjuta på mig.
Spelet fortsatte och med tiden fick vi lite fart på det hela. Sista omgången så var vi 3 mot 3. Elin, Sandra och jag mot Emelie R, Frida och Gullan. Slutligen stod det två, två då Sandra går tom för skott, alltså var jag ensam.
När jag skjutit lite hit och dit på lite armar och ben jag fått syn på så tog även mina skott slut.
Så jag höjde armarna och geväret gick ut från mitt gömställe och skriker "SKJUT INTE! JAG GÅR UT! MINA SKOTT ÄR SLUT SÅ SKJUT INTE. JAG GER MIG! SKJUT INTE!" Ja, jag nämnde i stort sett allt man inte skulle nämna om man gick tom för skott, jag skulle egentligen bara ha skrikit "TRÄFFAD!"
Hur som helst, Emelie Röjeskog uppfattade inte mitt medelande och började skjuta på mig, så jag fick lägga mig bakom ett plank i hopp om att skottlossningen skulle upphöra, vilket den inte verkade göra. När jag legat där ett tag så blev jag helt plötsligt skjuten bakifrån, två brännhårda skott rakt i min ryggrad! Gullan ville vara säker på att jag blev ute ur spelet.
Så ni kan ju tänka er hur det såg ut för åskådarna? En rädd ihopkrupen soldat som blev pepprad från ett håll och sedan smyger sig en krypskytt upp bakifrån och gör sig säker på att fienden är död. Nu i efterhand är det verkligen skit kul att tänka på det! :-D
Tack min fina klass! <3
Vi drog från Torsby och hittade tillslut dit. Det var varmt ute, men efter ryktet om att gärna ha något mer än underkläder under militärdräkterna så hade istort sett alla mjukisbyxor och en tjock tröja under militärdressen. Så ni kan ju gissa om ett gäng språkvetare var svettiga när instruktören gick igenom spelreglerna och visat oss banan som innehöll väldigt mycket plank och skjul att gömma sig bakom.
Vi var indelade i två lag, gult mot blått. När instruktören startade igång matchen så fullkomligt svettade jag ur mig varenda liten droppe vätska jag någonsin haft i min kropp. Men inte för att det var varmt, utan jag var LIVRÄDD och säker på att min sista stund var kommen. Jag hann gömma mig bakom ett plank 2 m därifrån och lyckades bli träffad, det gjorde inte så ont som tur var. Jag höjde armarna och geväret i luften som instruktören sagt vi skulle göra om vi blev träffade, samt skrek jag "TRÄFFAD" så att ingen skulle skjuta på mig.
Spelet fortsatte och med tiden fick vi lite fart på det hela. Sista omgången så var vi 3 mot 3. Elin, Sandra och jag mot Emelie R, Frida och Gullan. Slutligen stod det två, två då Sandra går tom för skott, alltså var jag ensam.
När jag skjutit lite hit och dit på lite armar och ben jag fått syn på så tog även mina skott slut.
Så jag höjde armarna och geväret gick ut från mitt gömställe och skriker "SKJUT INTE! JAG GÅR UT! MINA SKOTT ÄR SLUT SÅ SKJUT INTE. JAG GER MIG! SKJUT INTE!" Ja, jag nämnde i stort sett allt man inte skulle nämna om man gick tom för skott, jag skulle egentligen bara ha skrikit "TRÄFFAD!"
Hur som helst, Emelie Röjeskog uppfattade inte mitt medelande och började skjuta på mig, så jag fick lägga mig bakom ett plank i hopp om att skottlossningen skulle upphöra, vilket den inte verkade göra. När jag legat där ett tag så blev jag helt plötsligt skjuten bakifrån, två brännhårda skott rakt i min ryggrad! Gullan ville vara säker på att jag blev ute ur spelet.
Så ni kan ju tänka er hur det såg ut för åskådarna? En rädd ihopkrupen soldat som blev pepprad från ett håll och sedan smyger sig en krypskytt upp bakifrån och gör sig säker på att fienden är död. Nu i efterhand är det verkligen skit kul att tänka på det! :-D
Tack min fina klass! <3
Kommentarer
Postat av: Anonym
haha jag skrattade för mig själv när jag läste. va kul det var :)
<3
Trackback
