Glasängeln

...men insperationen står still. Jag lyssnar på härlig musik just nu och sjunger med och vill göra en låt, en som verkligen handlar om något, inte som de andra som bara varit rena covers eller handlingslösa, nej något riktigt.
Min ispiration är mina känslor som bara vill ut, jag känner mig så betagen i allt som sker att jag bara vill göra en härlig djup sång som ska beröra.

Därför frågar jag mig själv om det är det jag vill med mitt liv, är det sång och musik eller teater? Två stora saker som förändrat mig så mycket, eller är det allt det andra, det andra som jag ännu inte vet om?
Djupa tankar som fyller mitt sinne när huvudet vilar mot kudden och får allt jag vill att låta så himla lockande och okomplicerat. Men visst är det väl så det ska vara? Okomplicerade saker ska man ta hand om och vårda ömt och försöka lära sig att komplicerade saker alltid går att lösa.

Just därför ska jag lyssna på den härligaste låten just nu. The Funeral med Band of Horses. LOVE.