Glasängeln

Av ren tur träffade jag Elin på jobbet idag, för en gångs skull så jobbade vi faktiskt samtidigt! Så vi bestämde för att gå ut och gå, men eftersom åskan och regnet kom exakt i tid med att vi skulle gå ut och gå så vi köpte chips och dipp och hyrde en film. ( Att byta ut promenixen mot chips var väl ingen höjdare, men vafan! Helt slutkörda efter massa jobb i värmen.) Vi hyrde "I taket lyser stjärnorna".

Handlar om en 14-årig tjej som har en mamma som har cancer, får följa vardagen för flickan osv. Verkligen en jätte sorglig film och blödig som jag är så trillade tårarna direkt och fortsatte sedan resten av filmen, jag har ett alldeles för sorgligt samband med cancer för att inte gråta. Och ni vet kanske hur det är? När man sitter där med en kompis och man vill inte gråta, för det känns så nördigt att sitta där och snyfta och snora ihjäl sig. När jag bitit mig i läppen tillräckligt länge och snoren nästan täppt igen min näsa och tårarna ljudlöst rann nerför min kind, då kollade jag på Elin. I samma veva kollar hon på mig, hennes tårar rinner OCKSÅ! Vi skrattar lite, snorar näsorna och därefter kunde jag snora och snyfta hur mycket jag ville.  Det var märkligt nog skönt att gråta...

Filmen var bra, dock grät jag inte lika mycket som när jag och Tom såg "P.S I love you". Den filmen var skit sorglig, jag grät precis hela tiden, så fort hon fick ett brev, och hur många brev får hon inte i filmen? Den skulle jag vilja se igen, den får en verkligen att tänka efter att man ska vara lycklig för det man har. Jag är lycklig för det jag har, det är jag verkligen.

Nu ska jag sova. Har haft världens huvudvärk hela dagen, när åskvädret sedan domderade så släppte den lite. Men efter gråtkalaset nu i kväll så börjar det dunka lite igen... I morgon är det lång dag, sen bilen till karlstad och träffa Tom! NICE. Ska även kolla lite i lägenheten, har bestämt lite hur jag tänkte fixa med detaljerna i alla fall! ^^,

Natti :*