Glasängeln

Jag skäms, jag skäms så otroligt mycket för den lilla by som jag råkade hamna i. När man går ur högstadiet med IG i nästan alla ämnen, skiter i gymnasiets IV inbjudan och blir kriminell istället så blir jag ledsen och förtvivlad över hur det kan ha gått så otroligt fel i människors liv. Antagligen har ingen missat att en kille blivit illa misshandlad och nästan dött  nu i helgen? Jag har inte, inte de i min närhet heller och antagligen ingen eftersom jag hört tre olika versioner på vilka gärningsmännen kan ha varit. Jag blir fruktansvärt förbannad över att samhället verkligen inte kommit längre. Jag trodde att man blivit äldre med åren och vet vad som är rätt och fel och att man kommit till det stadiet att man pratar med den man är sur på istället för att hoppas banka lite vett iskallen bokstavligen, på människan man är sur på med sina stålhättkängor.

Faktiskt så trodde jag att man efter all kaos man sett på tv att krig/bråk inte löser några problem. Det löser inget nu och kommer tyvärr aldrig göra det.

Frågan jag ställer, hur löser man det? Hur hjälper man alla dem som kommit in på fel spår? Som de antagligen gjort eftersom ingen vettig människa skulle försöka döda en annan. Vad tänker man när man står där över någon som blöder och kvider och man sparkar i huvudet en gång till och sen blir det tyst....?
Jag kommer aldrig förstå det.

Men varför måste allting hända här?