Glasängeln

Inatt är första gången på länge som sömnen infann sig rätt snabbt, det var verkligen fridfullt att sova. Men i kväll kommer pappa hem och då är det monster rummet igen, en natt orkar jag väl hålla ut? Jag hoppas det.
Angående jobbet så börjar jag sakta men säkert få gråa hårstrån, enhetschefen vägrar svara då hon aldrig, läs verkligen ALDRIG är på sitt kontor. Gubben som sa att han skulle lägga ut annonser har fortfarande inte gjort det. Jag börjar få panik, för jag MÅSTE verkligen ha ett jobb eftersom jag faktiskt flyttar hemifrån efter studenten och vill inte låta Tom försörja mig. Varför ska allt vara så löjligt motgående?

Nu tänkte jag snart bege mig till the school och spise Spagetti och köttfärssås!
Är tvivelsam mot idrotten också då halsen är "osväljbart" tjock och näsan är lika tätt som köerna i matbutikerna dagen innan jul. Jag som verkligen KURERAT mig mot den där dyngan, men man är väl extra mottaglig när man stressar sönder varenda nerv i hela kroppen. Snart är det slut iaf, då åker jag väl på det ena och det andra bara för att kroppen hamnar i total avslappning, men åt andra sidan. Vad klagar jag över? Jag valde ju samhäll-språk självmant och jag visste att det skulle bli mycket pluggande.
Men...jag tror alla x samhällselever glömde att berätta att trean är väldigt intensiv.

Sista perioden måste bli bra iaf, dessutom kommer studentmössan snart, kanske kan hjälpa mig upp ur det svarta djupa stresshålet jag grävt ner mig i.