Oj då
Den klassiska repliken: "Oj då..." är väl bara för klassisk? Som en kompis till Tom, hon skulle klippa sin pojkvän med en hårklippare en gång, hon satte igång den och började klippa och sedan utbrast hon: "Oj då". Givetvis blir han fundersam och det visar sig att det inte alls var på det längsta hon klippte utan på det minsta, så han blev skallig för ett tag.
Men grejen, man vet bara att något har hänt när någon utbrister Ojdå. Lite lustigt faktiskt. Så jag kanske ska utbrista i den klassiska repliken sen när mamma kommer hem och inser att de nya telefonerna är stendöda. Hann verkligen åskan ta dem innan brorsan hann hem och dra ur? Eller har jag råkat stoppa i sladden för tidigt innan åskvädret var över?
Hmm... värt att funderas på.
Oj då.
Kommentarer
Trackback
