Glasängeln

Solen sken fruktansvärt mycket idag och jag mår fruktansvärt dåligt över att jag inte kunnat njuta av den så mycket som jag velat. Först jobbade jag till halv två, hem och svidade om för 60 årskalas som började två. Yey för "finrum" alltså, NO SUN. Men jag slank ut vid kaffet och satte mig på trappan, så liiiiiiite, liiiiiiiiiite sol har jag väl fått.

Jag känner mer och mer hur saker och ting börjar ordna upp sig nu. Allting är liksom klart, utom adressändringen och själva flyttandet av sakerna. Men tv:n och en kartong åker med ner i morgon.
Träningen har kommit igång ordentligt nu, men foten vill liksom inte riktigt med i svängarna funderar seriöst på protes, kapa av skiten för fan!

Och mitt uppe i alla känsla av att ha avklarat massa saker samtidigt uppe i all frustration så har jag börjat skriva en bok. TRO DET ELLER EJ, men det är sant. Mina svensklärare på högstadiet brukade alltid säga åt mig att jag måste fortsätta skriva. Jag var på jobbet och så helt plötsligt dök en historia upp i mitt huvud! Tur var att jag hade lite papper med som jag klottrade ner min uppenbarelse på. Haha, vi får se hur långt jag kommer...


Författare Ronja Larsson.