Glasängeln

På något sätt har jag lyckats inbilla mig själv att jag är påväg mot ljusare tider. Antagligen har jag hoppat över den eventuella och möjliga ekonomiska krisen som jag faktiskt kan riskera att hamna i. Men på måndag och tisdag kommer det hända grejer och jag hoppas få ett stabilt kommande år.  Vill man så kan man.

I förrgår så var jag tvungen att skratta åt mig själv. Vi hade gått och lagt oss och jag orkade verkligen inte sova. (Vet inte om det har något med mitt otroligt höga intag av te som fördriver min dag) I alla fall så var klockan två och så väcker jag Tom för jag måste bara fråga honom den mest oviktiga fråga i världen. (det insåg jag inte förrän senare)

- Tom? (Jag buttar och slår på honom så att han ska vakna)
- Mmm...
- Kan vi äta Farmabiffar med mos i morgon istället?
- Va?
- Kan vi äta farmabiffar med mos i stället?
- Seriöst? Väckte du mig bara för att fråga om vi kunde äta Farmabiffar med mos?
- Ja.
- JAG SOV!
- Oops, förlåt.

Sen vände han sig om och suckade i flera timmar efteråt, han orkade inte somna om på ett tag. Och JA, jag har fortfarande dåligt samvete över det. Kanske det finns något inom det området jag kan forska inom, hur hjärnan får oss att göra saker som egentligen är helt onödiga.

Hmm.. I dag firar vi tre år i alla fall. Vi ska mysa med våran film (50 first dates) och lite varma chips. =) <3