Glasängeln

Idag gjorde jag min sista jobbardag och jag kan säga att det var skit jobbigt att säga tack och hej för denna gång till människor som jag besökt till och från i två månader. Det värsta är att vetskapen faktiskt finns att de kanske inte är alla som finns kvar om jag ska jobba där nästa sommar...

Men dagen tog slut och jag köpte en liten chokladask och ett litet kort till de jag jobbat med. De har varit toppen. De har lärt mig så mycket och varit så hjälpsamma så det har verkligen varit lärorikt. Jobbigast var när en vårdtagare började gråta när jag sa att det var sista besöket. Det var jätte jobbigt, hon kramade mig så hårt och bara grät och grät likt ett litet barn. Samtidigt som det ändå var en bekräftelse på att jag gjort ett bra jobb.

Och nu är det slut. Mitt rum är tomt på mina grejor, min garderob är nästan tom. Nu börjar mitt nya liv, som sambo i ett nytt hem. Det ska bli underbart.