6 april 2009

När nästan hela den soliga skoldagen gått till ända fick jag ett sms av mamma. Ett sms som fick hela kroppen att frysa till is och ögonen att fyllas med tårar. Hade psykologiböckerna i handen, men de åkte in i skåpet igen och lillbilen tog mig till sjukhuset.

Det är verkligen inte sant det som hänt. Alla inblandade glömmer det inte i första taget, själv ser jag bara skräckexempel. Idag är det precis ett år sedan faster dog, om mormor skulle ha tagits bort idag, just den här dagen då någon annan också togs bort så hade det bara varit för att straffas. Hur som helst så är jag tacksam för att jag har världens starkaste mormor, jag trodde verkligen att det var över där för ett tag.



Imorgon blir det inga sentenser. No way efter allt som hänt.
Ni kan läsa det här: http://www.nwt.se/torsby/article510438.ece
out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0