Vi går vidare åt varsitt håll

Nu har jag suttit och pratat med mitt x på msn i snart två timmar och det känns riktigt bra. Eftersom kärlekshistorien fick ett smärsamt slut så har vi knappt pratat med varandra på tre år, nej inte pratat alls. Men någongång i år fick det en vändning. Jag menar, även om vi inte har något i hop längre så betyder det ju inte att vi behöver blänga på varandra och vända bort blicken när vi möts pga. tidigare konflikter och smärtsamma sår. Tiden går vidare och båda två har ju faktiskt nya liv, utan varandra och båda är lyckliga för det.

Så därför känns det otroligt skönt att den där stora betongväggen mellan oss sakta har rasat ner, att vi faktiskt kan prata om allt som faller oss in. För trots allt, ingen kände mig bättre än han för tre år sen? Ingen satte så djupa spår i mig för tre år sen. Varför blir det alltid så? Att man slutar prata med den man en gång delade allt med?
Även om det blir ett smärtsamt och oförglömmligt slut så var man ändå bästa kompisar, visste precis hur den andre mådde, visste precis hur den andre var som person, när något var fel,  ja, you name it.

Men som sagt var, vi har gått vidare. Precis som det gör för de flesta efter den första förälskelsen.
Jag har ett nytt liv med en ny bästa kompis som vet precis allt och som gör mig lycklig, någon som torkar mina tårar och tröstar mig.  Han har också andra som tagit min plats med tiden.

Den som löser X-problemet skriver kommentar NU. varför upphör man att prata med varandra efter det att man gjort slut? Ni kan inte förneka det, det händer oftare än oftast.

Over and out.

Kommentarer
Postat av: Lollo

Men Ronja, hur lätt är det att vara kompisar om den ena är fortfarande kär och den andra dumpade. Funkar lixom inte den första månaden iaf. Bättre att försök att komma över det som har varit själv, än med sitt ex. för då tänker man bara på allt bra man hade.

:)

2008-09-16 @ 06:35:47
URL: http://sundaay.blogg.se/
Postat av: Sofia

Jag tror att det är för att det gör för ont. Alla minnen som kommer upp, alla känslor och löften som krossades då men bröt upp. Jag håller med, det blir gärna så att man slutar prata, för min egen del är det för att det svider att prata. Jag måste få tid att läka liksom!

Vi är bra konstiga vi människor...:P

2008-09-27 @ 13:09:06
URL: http://missxophia.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0