Cancer

Usch, just nu mår jag bara riktigt kasst, psykiskt. Läste en blogg om en ung tjej som omkom i cancer. Jag tänker på Ewa, jag vet inte om jag ska känna skuldkänslor för att jag inte var på sjukhuset och sa hej då, hoppades jag verkligen på att hon skulle bli frisk när hon själv kände på sig att hon skulle dö?  Hon såg inte riktig ut berättade mamma, gult skinn och en uppblåst mage som de stackars barnen i afrika, vem vill komma ihåg en människa så?

Jag borde inte ha dåligt samvete, jag vill ju hellre komma ihåg henne så som hon var innan allt bara gick utför. Speciell, med torsbys uddaste frisyr och ett hett temperament. Varför är det så hårt allting?

Det är just det här som gör att jag verkligen vill kämpa med vårt projektarbete. Det är sånna som vi som faktiskt kan göra skillnad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0