Nu är det över...
Ända sedan i tisdags så har jag fått en klump i halsen och hjärtat har bultat snabbare så fort mammas namn har visats på displayen i mobilen, samtal eller sms. Jag har hela tiden trott det värsta, att hon skulle säga att det är över, att hon gått vidare. Idag kom det. Hon är död, och jag sitter 10 mil bort, men vad gör det för skillnad? Jag skulle ändå inte vilja se henne död, en människa som är gråaktig och ingen bröstkorg som höjer och sänker sig är inte vad jag vill komma ihåg från henne. Jag känner inte att jag behöver gråta floder, för jag vet att det här var de bästa, hon har levt sitt liv, kommit till slutstationen.
Jag tror att hon är hos gammel farfar och hon har äntligen fått sin vilja igenom, det var dit hon ville sen han dog. Hon somnade in, ingen smärta, bara ett sovande andetag som blev det sista. Vila i frid. <3
Jag tror att hon är hos gammel farfar och hon har äntligen fått sin vilja igenom, det var dit hon ville sen han dog. Hon somnade in, ingen smärta, bara ett sovande andetag som blev det sista. Vila i frid. <3
Kommentarer
Trackback
