Tankar

Läste igenom några blogginlägg sen april och det slog mig plöstligt att det är lite mer än 2 månader sen Ewa dog. Tiden går fruktansvärt fort och jag tror inte riktigt att man hänger med i svängarna... Farmor har fullt upp, jag tror inte ens hon har hunnit sätta sig ner och reflekterat över att hon är borta. Alla bearbetar sin sorg på sitt vis?
Och jag vill lyssna på gabriellas sång, men den kommer ju alltid ha en annan innebörd nu.
Innan Ewa dog så lyssnade jag på den för att jag tyckte den var finast i världen och att Helen Sjöholm gör en låt så otroligt vacker plus att jag sjöng med. Nu, nu ser jag bara kistan med det blå täcket över, alla blommor efter golvet, tårar.... Faktiskt ser jag bara döden. skulle jag lyssna på den nu så är det, det jag ser. Till och med nu ser jag kistan framför mig.

Livet är sjukt, orättvist och jobbigt.
Idag är allting bara jobbigt. Jag saknar Tom, jag vill ha sommarlov och att alla ska bli glada och lyckliga igen...
Usch, varför orkar man ens tänka tillbaka på hemska och sorgliga saker?



....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0