Glasängeln

Jag var inne på min gamla blogg och läste inlägg och kommentarer. Gud var mycket man skrev! Det är två år sen. Det står om hjänskakningen, alla galna pulkarace i hovfjället, kärleken, vännerna, framtidsfunderingar och massa annat som man glömmer bort i den snabba vardagen.
En snabb våg sköljer över mig, om ett år, då är jag fri från skolan och ska börja fundera ut en bra och passande framtid...
Det är vi som prövar studentmössor i korridoren innan jul, det är vi som ska på studentfester, det är vi som skriker nästa år i den väl använda idrottshallen. Det är skrämmande nära.

Och mitt största problem är: Jag vet inte vad jag vill göra.

Jag vill inte ta stora studielån och slösa dem på något som jag inte vill göra. Jag vill vara säker...
Blir man säker av att se sig om i världen ett tag? Jo, jag tror det.
Genom att resa innan man börjar på universitetet så tror jag att man sen är redo för att sätta sig i skolbänken igen och ta tag i sitt liv. Kanske ni inte alls håller med, men för mig är känns det som en självklarhet. Förhoppningsvis har lockande resor lagt sig igen då det är dags att sätta sin fot på universitetet, eller så blir det tvärt om.
Man hungrar efter nya resor och äventyr och orkar inte koncentrera sig på sin utbildning. Givetvis hoppas jag på det förstnämnda.

Ja, vet du vad du ska bli när du bli stor?
Kommentera.

saknar dig TOM <3


En kommentar på min gamla blogg som jag hittade, en söt sådan.



"Jag älskar dig, som en bil älskar bensin, som nalle puh älskar honing och som en Solros älskar sol. (l)"