Glasängeln

Jag lyssnar på Curly Sue med Takida, jag tycker verkligen om den låten. Takida har aldrig riktigt varit topp på min musik lista, de har aldrig nått riktigt ända fram men musiken har alltid varit bra, men nu. Curly Sue har verkligen borrat sig in i hjärnan och jag älskar när de höjer alla toner i slutet! :)
Ja, så ni kanske förstår vad som dånar i mina kassa laptop högtalare right now? ^^,

Jag är på sakna humör.. Jag saknar allt som en gång var, jag drömmer om sommrarna då man cyklade eller åkte moped all day long, då ingenting spelade någon roll. Då Sandra och jag satt och planerade 2006 sommaren på Bredvika och kollade in de nya norska killarna på campingen som inte var nått att ha. Sen fick jag min norsk, han som alltid funnits där men som jag inte riktigt såg. Han som alltid ställde upp, han som alltid fanns där, han som tyckte om mig så som jag var, han gjorde verkligen det. Men jag såg förbi honom länge, tills jag insåg att han verkligen tyckte om mig, att han var deprimerad över att det var ett sånt stort steg fast ändå så litet mellan oss. Vi umgicks aldrig ensamma förrän i slutet, och det var ju då jag insåg att han var allt, allt det jag aldrig haft och allt jag ville ha.

Sommrarna då man bara var, man umgicks så jävla mycket så man hann knappt sova. Man bara pratade, funderade, planerade, bara var. Det kommer inte hända igen, för nästa sommar ska man stå på egna ben och försöka klura ut vad man ska göra med sitt liv. Mina sommrar har varit fina, utom förra sommaren som var helvetet.

Sommrarna innan, då allting började. Då hjärtat slog på allvar, min första kärlek. Av den kärleken har jag lärt mig av alla mina misstag jag begick, allting man gjorde fel. Min svartsjuka har jag lagt band på, den är bättre nu. Stackars Henrik, så som jag höll på, ett riktigt prövo år. Jag lärde mig att svartsjuka var nått som man inte bara lekte med, han insåg väl att sånna som mig borde man hålla sig undan för att orka. Vi lärde oss och det kan jag tacka allt för idag. Hade jag hållt på som jag gjorde då så hade inte jag haft Tom nu, man lär sig av snedtramp? Jag tror det...

Jag har det iallafall jätte bra idag, jag är lycklig och ångrar ingenting. Vi har inte alltid haft det så lätt, men jag visste vad jag gav mig in på och någonstans i allt kaos så har vi försökt hitta en balans för att klara oss. Jag faller tillbaka, det gör jag, men jag är inte mer än människa och knivsår tar tid att läka, speciellt om dom gått rakt genom kroppen och i genom hjärtat. Men jag kan säga att jag älskar dig, för jag gör det. Ingen har någonsin gett mig så mycket som du har. Du är min andra halva, alltid. <3



Om Jag förlorar dig
Så förlorar Jag synen
Om Jag förlorar dig
Då har Jag ingenting kvar
Förlåt mig men Du är allt Jag har