Nothing else matters.
Tung dag, jag valde att gå till skolan för att slippa allt här hemma. Det kändes lite lättare och jag kunde tänka på något annat för en stund. Men nu, efter att jag pratat med pappa så känns det jobbigt igen.
Han är ensam nu, han hade en storebror och en lillasyster och båda har försvunnit från honom.
Det finns ingenting som kan läka den saknaden.
Ensamhet, skulle jag förlora min bror så vet jag inte vad jag skulle göra, vem skulle orka göra något? Den där andra halvan som man delade sin barndom med skulle för alltid göra mig halv.
Jag undrar bara hur dålig canserforskningens utrustning är. Från att inte se någonting till att sedan se en hel lever invarderad av canser, utan något läkemedel eller hopp på ett fortsatt liv. Förstår ni inte att pengarna behövs? Vi sitter här, surar över att vi inte tar oss i väg till USA på en toppensemester, medans flera hundra tusentals människor ligger i en sjuksäng och inte vet om de kommer överleva. Jag har tänkt om, min USA resa får vänta, för om två barn kommer stå ensamma igen och föräldrar förlorar sitt andra barn och en bror förlorar sitt sista syskon, så kommer jag vänta med den resan länge.
Det är dags att tänka om.
Tro, jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro i en vintervärld.
Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen.
Drömmarna vi har känns som bleka höstar.
Där har sommaren redan regnat bort.
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar.
Svaren är en viskning i en värld långt bort.
Tro, jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro i en vintervärld.
Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen.
Att vilja men inte känna är nog så svårt.
Att se men inte höra, du vänder dig bort.
Du sa: inget här är givet för sådant är livet.
I dina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan.
Tro, jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro i en vintervärld.
Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen.
Jag vill känna tro,
jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro i en vintervärld.
Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen.
Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro.
Känna tro.
Marie Fredriksson- Tro
Det finns igen som passar så vackert perfekt som den texten.
Han är ensam nu, han hade en storebror och en lillasyster och båda har försvunnit från honom.
Det finns ingenting som kan läka den saknaden.
Ensamhet, skulle jag förlora min bror så vet jag inte vad jag skulle göra, vem skulle orka göra något? Den där andra halvan som man delade sin barndom med skulle för alltid göra mig halv.
Jag undrar bara hur dålig canserforskningens utrustning är. Från att inte se någonting till att sedan se en hel lever invarderad av canser, utan något läkemedel eller hopp på ett fortsatt liv. Förstår ni inte att pengarna behövs? Vi sitter här, surar över att vi inte tar oss i väg till USA på en toppensemester, medans flera hundra tusentals människor ligger i en sjuksäng och inte vet om de kommer överleva. Jag har tänkt om, min USA resa får vänta, för om två barn kommer stå ensamma igen och föräldrar förlorar sitt andra barn och en bror förlorar sitt sista syskon, så kommer jag vänta med den resan länge.
Det är dags att tänka om.
Tro, jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro i en vintervärld.
Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen.
Drömmarna vi har känns som bleka höstar.
Där har sommaren redan regnat bort.
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar.
Svaren är en viskning i en värld långt bort.
Tro, jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro i en vintervärld.
Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen.
Att vilja men inte känna är nog så svårt.
Att se men inte höra, du vänder dig bort.
Du sa: inget här är givet för sådant är livet.
I dina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan.
Tro, jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro i en vintervärld.
Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen.
Jag vill känna tro,
jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro i en vintervärld.
Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen.
Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här
i lugn och ro.
Känna tro.
Marie Fredriksson- Tro
Det finns igen som passar så vackert perfekt som den texten.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Nej fy vad tråkigt jag lider med han trots jag inte vet hur det e att förlora någon så nära men näär man tänker på det börjar jag gråta :/
stackars honom,
Postat av: Aspbacke
Det var jag som skrev detta senaste mitt namn kom inte med :S
Postat av: michaela
Livet kommer aldrig vara rättvist. Jag saknar dig så jag dör nog snart!!!!!!!!! Puss puss!
Postat av: Elin
det va fint skriver vännen. Vårt projektarbete känns verkligen passande nu, jag hoppas att vi kan hjälpa till och göra skillnad! Puss
Trackback
