Glasängeln

Har just kommit hem från kalaset för kusin Mike som blev 10 år idag. Det kändes konstigt att krama farmor, klumpen i halsen brände rätt hårt, men hon hade nog släppt alla tankar inför kvällen då det var ett litet barnkalas i lägenheten tidigare under dagen. Jag ritade lite bilder till dom med block och pennor som dom fick, dom blev glada och det var en skön känsla.

Begravningen är nu bestämd, nästa fredag. Kommer missa skolan och jag undrar om man tar ledigt eller hur gör man? Sjukanmäler sig..? Massa släkt ifrån stockholm kommer, det tycker jag ska bli skönt och kul dock känns det fördjävligt att man bara ska ses på sånna här tillfällen... Jag skulle vilja sjunga på begravningen också, men feg som jag är så skippar jag det. Sen skulle jag antagligen börja gråta och då blir ju inte själva cermonin så fin. Typisk min feghet, hade annars några låtar på lager som skulle bli vackra och betydelsefulla på fredagen.

Projektarbetet är nu fixat också, och jag måste säga att vår idé är genial! Ett projekt för att bekämpa cancern helt enkelt, ett fint minne att hedra faster och alla andra som nyligen dött i sjukdomen, förr och givetvis alla de som lever med det. Det känns som att det kommer bli väldigt bra och det här kommer ju verkligen vara ett steg på vägen för cancerforskningen!


Saknar Tom, men han dricker öl nu. Skriver inget mer, blir bara depp...

Svejs.